Popetoteяor

Öppet kärleksbrev till SJ

2011-07-11T22:51:00.001+02:00

Kära SJ, vi måste prata.

Jag älskar ju dig. Jag älskar kollektivtrafik och jag älskar tåget. Jag har låtit bli att ta körkort för att jag är övertygad om att det ska gå att klara sig utan, att man ska kunna överleva på kollektivtrafik. Under de senaste åren har jag valt att semestra genom att tågluffa i Östeuropa, ta tåget till Berlin och åka tåg genom Skottland. Jag åker tåg fram och tillbaka Karlstad-Stockholm, Karlstad-Göteborg och Karlstad-Ängelsberg många många gånger per år. Det är alltså inte brist på kärlek detta handlar om.

Men det är någonting som inte fungerar i vår relation. Jag har länge tagit på mig skulden, sagt att minorna vi går på i vår relation är mitt fel. De själsliga sår du lämnar, dem har jag tagit på mig. Jag har planerat om, först kompensera för dina tillkortakommanden genom att inte ta tåget som ska vara framme den tid jag vill vara framme utan ta ett tidigare tåg, sedan ytterligare ett tidigare och ytterligare ett tidigare. Och ändå sårar du mig så. Gång på gång på gång.

Detta är inte mitt fel, kära SJ. Det är inte jag, det är du.

Jag vet att allt inte är ditt fel egentligen. Jag vet att du har din historia och att du har dina egna bekymmer att brottas med. Men sanningen är den, att på något sätt måste det ändå vara ditt fel. Det står SJ på biljetten, och då är det SJ som lovar att hålla vad som står på biljetten. Jag vet att infrastrukturen varit eftersatt länge, jag vet att det är trångt på spåret, att det inte satsas tillräckligt med pengar för att kunna göra de nödvändiga investeringarna. Men sanningen är ju att detta inte är mitt fel. Det är inte jag som lovar och lovar och sedan bryter löftena. Det är du. Problemen i vårt förhållande är dina problem, inte mina.

Jag är beredd att jobba med vår relation, men du måste bestämma var vi ska börja. För det här håller inte. Jag älskar som sagt att åka tåg. Det finns inget trevligare än att vara på väg på rälsen, kunna luta sig tillbaka, njuta av landskapet utanför, kanske läsa en bok. Att gå till bistron och köpa en kopp kaffe att njuta av under tiden som tåget målmedvetet tar sig framåt. Det är bästa sättet att resa. Men det var länge sedan jag reste så med SJ. Att resa med SJ är numera alltid ett äventyr. Äventyr kan låta positivt, men det är så jävla drygt. Det ska inte vara så. Jag vill inte att mina resor ska vara äventyr, jag vill kunna planera så att man vet när man är framme. Man ska inte behöva stressa sig fördärvad, inte kunna äta, missa allt man planerat för, det är inte det resandet ska vara.

Restidsgarantin är väl fint. Men det räcker inte. Det täcker inte för de löften du bryter. Du lovar att ta mig till det där jag planerat, du lovar att jag ska kunna ta mig till de där minnesvärda stunderna som när jag ser tillbaka på allt bildar det som är mitt liv. Du lovar att ta mig till den där konserten, att ta mig till det där restaurangbesöket eller bara helt enkelt ta mig på den där semestern. Men du bryter löftena, gång på gång på gång. Jag vet inte om en idé kanske vore att göra om tidtabellerna. Kan det vara ett sätt att börja vårt arbete? Kanske är det så att resan Karlstad-Stockholm egentligen tar fem eller sex timmar, inte två och en halv eller tre. För det är ju oftare den tar fem timmar än två och en halv. Eller så har jag bara haft extrem otur, för jag minns inte senast jag i lugn och ro kunde luta mig tillbaka och lita på att jag ska hinna fram till det jag planerat. Det slutar alltid med att man är svettig, matt och hungrig och springer mot målet, trots att man planerat med kanske tre-fyra timmars bufferttid. Så ska inte resandet vara. Man måste kunna lita på varandra. Om jag håller mina löften måste du också kunna hålla dina.

Som sagt, jag vill verkligen att det här ska funka. Jag är beredd att göra min del för att få vår relation att funka. Vi har investerat för mycket för att vi bara ska kasta bort kärleken utan att jobba för att försöka rädda den. Men samtidigt börjar det bli bråttom. Vi kan inte ha det så här länge till. Jag kan inte stå ut med att ständigt bli sviken av den jag älskar så. Livet ska inte vara så, och om det inte kan bli någon förändring måste jag nog lämna dig. Snälla, vad ska vi göra åt situationen? Var börjar vi? Vad kan jag göra?

Hälsningar,
Din Peter

Desmond in a tutu

2010-11-18T21:44:00.003+01:00

Skriver om populärkultur och finkultur på Desmond in a tutu. Läs!

Kärlek

2010-04-27T23:57:00.009+02:00

Jag älskar maskiner. Ju större desto bättre. Idag såg jag en av de bästa maskinerna jag sett på väldigt länge. Det var en grävmaskin som kunde gå lika bra på vatten som på land. Den tog sig fram som en vattenskoter med hjälp av banden, den kunde också hasa sig framåt med hjälp av "armbågen" på grävarmen. Istället för grävskopa kunde man även fästa en jättestor kratta på maskinen. Alltså, en helt gigantisk kratta. Jag satt i över två timmar och tittade på när maskinen krattade Klarälvens botten idag. En helt fantastisk maskin.

Fantastiska M.I.A. Fantastiska Romain Gavras.

2010-04-26T21:53:00.000+02:00

M.I.A, Born Free from ROMAIN-GAVRAS on Vimeo.

Ironi

2010-04-16T18:38:00.003+02:00

Riffpolisen

2010-04-10T21:40:00.003+02:00

Snyggt lån? Snygg hyllning? Är jag sen med denna upptäckt?

"Vad ska du göra idag?"

2010-04-10T18:05:00.004+02:00

Svaret på frågan:
"Ikväll är det El Clasico och klockan 16 gör Henrik Larsson debut som tränare, det duger för en nörd."
Henkes debut är avklarad, El Clasico återstår. Utöver detta spenderas dagen främst med att lyssna på protopunk och dricka kaffe.
I dagens NWT kan man läsa en krönika som jag skrivit om Malcolm McLaren – ett svin, en provokatör, ett geni. Krönikan verkar dock inte finnas på nätet än.

Dagens protopunk: The Dictators.

Malcolm McLaren

2010-04-09T00:07:00.010+02:00

Det är svårt att skriva populärkulturens historia utan att nämna Malcolm McLaren. Det är svårt att beskriva samhällets utveckling, inte minst i Storbritannien, de senaste 35 åren utan att nämna Malcolm McLaren. Han har påverkat hur musik ska låta, hur vi ska klä oss, hur konst, reklam och marknadsföring funkar och hur vi får bete oss. Han har använt provokation för att påverka. Han verkar haft en perfekt känsla för hur, när och hur mycket provokationen ska användas.
Malcolm McLaren var mer eller mindre insyltad i popkulturella fenomen som Sex Pistols, New York Dolls, Bow Wow Wow, SEX, Vivienne Westwood, Agent Provocateur och så vidare. Han var tidigt ute med punken, tidig med hiphop och med dansmusik. Vi kan bara lyfta på hatten och erkänna att karln var ett geni.

Malcolm McLaren är död. Det går inte att överdriva arvet efter Malcolm McLaren.
Möjligtvis var han ett svin, Johnny Rotten skulle nog inte säga emot, men han var också en avantgardistisk människa som gjorde värden lite bättre.

Dessutom var Malcolm en pirat.
Ur C30, C60, C90, Go!:
Policeman stopped me in my tracks
said "Hey you, you can't tape that
you're under arrest 'cause it's illegal"
So I shoved him off and blew his whistle
I'm a pirate and I keep my loot
So I blew him out with my bazooka.

Här finns en Spotifylista med lite av det som gjorde Malcolm McLaren så stor, lite av allt han varit inblandad i.

Till sist, en fin Malcolm-hyllning från 1978. 'O' Level - We Love Malcolm.

Musikminnen 7

2010-02-24T14:31:00.002+01:00

The Smiths – Best... I

Vi spolar tillbaka lite. Den 13 februari 2001. Sixteen, clumsy and shy. The story of my life.
Jag hade aldrig lyssnat på The Smiths. Eller jag visste i alla fall inte riktigt vad det var. Jag hade nog egentligen bara hört Panic, som jag tyckte var kul att spela när jag var DJ på min lillebrors discon, men så mycket mer visste jag inte. På den tiden funkade det så att när jag skulle önska mig skivor så skrev jag ner bandnamn som jag visste att jag borde gilla.
"Skivor: Suede, Smiths, Pulp, Clash, Cure, Primal Scream..."
Så kunde det stå på mina önskelistor. Nu valde mina föräldrar att ge mig Best... I, den första av två best of-skivor med The Smiths.
The Smiths släppte fyra perfekta album, fyra album som alla är värda fem av fem i betyg. Men det som fick mig att fastna var alltså denna greatest hits-skiva. Jag fyllde 16 år, jag var klantig och blyg. På den vägen är det...

Musikminnen 6

2010-02-23T12:00:00.003+01:00

The Smiths – Meat is murder

Augusti 2002. Jag slutade jag äta kött. Den sista köttmåltiden jag åt var billig fryspizza.
Vi hade precis köpt en hund, Wilma, efter att jag tjatat som ett litet barn på mina föräldrar. Den kvällen jag bestämde mig hade jag och pappa varit på lydnadskurs med Wilma. Just då, den kvällen, vägrade pappa gå med på att jag skulle äta vegetariskt så han tvingade i mig halva priset-capricciosan. Men efter det var det stopp. Efter det var jag vegetarian. Jag får ofta svara på frågan varför jag inte äter kött. Visst kan jag försvara det med miljöargument och etiska utlägg men svaret är egentligen att jag ville testa på det, och jag testar tydligen fortfarande. Det var inget stort beslut, jag såg det inte på något sätt som livsavgörande eller så. Det var och är fortfarande naturligt att jag inte äter kött helt enkelt. Det är inte något jag tänker så mycket på.
Dock kan man se vissa saker som ledde fram till det beslutet. Dels hade vi alltså precis fått Wilma i familjen, och jag skulle ju aldrig kunna äta Wilma. Min tanke blev då naturligt att "varför ska jag då äta något annat djur?". En annan sak som hände precis den veckan var att jag lyssnade på låten Meat is murder med The Smiths om och om igen. Jag vet inte vad det var, men någonting fick mig att verkligen lyssna på låten och tydligen äcklas lite av tanken på kött. Så stark är uppenbarligen Marr-Morrisseys mästerverk. Inledningen med slaktljudet och sen den raka och direkta texten.

"The flesh you so fancifully fry,
it's not succulent, tasty or kind,
it's death for no reason, and death for no reason is murder."

Dessutom är det ju ett fruktansvärt snyggt omslag. Först hade jag bara låten nedladdad, men ganska snabbt beställde jag skivan.
Jag äter fortfarande inte kött. Tydligen har Meat is murder haft en ganska stor inverkan på mitt liv.

Musikminnen 5

2010-02-20T17:18:00.005+01:00

Broder Daniel – Cruel Town

Jag har bara köpt en enda skiva på releasedagen (förutom sådana man köpt på releasefester eller så). Det var Broder Daniels Cruel Town, som jag hävdar var nollnolltalets bästa skiva. Mitt intresse för Broder Daniel väcktes redan med debuten, Saturday Night Engine, 1995. Mitt minne säger mig att min broder, Daniel, fick skivan på sin födelsedag samma år. Jag fastnade redan då och sedan dess har jag alltid haft Broder Daniel vid min sida.
Ni kan historien om Cruel Town, den är numera en del av det allmänna populärkulturella medvetandet. Liksom hela övriga Sverige hade jag haft enorma förväntningar på den kommande skivan åtminstone sedan Shoreline spelades hos Luuk och sedan spreds över nätet. Nu var det äntligen dags. Efter många långa års väntan och mycket snack skulle nya BD-skivan släppas till slut. Det var den 15 oktober 2003 och jag knatade upp till stan på lunchrasten. I Fagersta fanns inte, och finns så klart fortfarande inte, någon riktig skivaffär. Expert fanns. De sålde topplistemusik och dansband. Jag gick dit och hoppades på det bästa.
– Hejsan, har ni fått in nya Broder Daniel?, frågade jag.
– Nej, det tror jag inte, svarade expeditkillen som liknade Krusty Burger-tonåringen i Simpsons.
– Men den skulle väl släppas idag?
– Hm... Jag kan kolla på lagret, men jag tror inte vi fått den.
Väntan.
– Jodå, den fanns tydligen. Den låg ouppackad ute på lagret, sa Krusty Burger-killen.
– Okej, då vill jag ha ett ex tack.
– 189 kronor, tack!
– Tack!
– Tack!
Jag tillbaka till skolan och väntade tålmodigt hela eftermiddagen. Jag var ouppmärksam på mattelektionen och spenderade naturkunskapslektionen med att tänka på skivan som låg och väntade på mig i skåpet. Och sen när jag satte mig på buss nummer 82 mot Ängelsberg lyssnade jag på den i min CD-freestyle. 1. Cruel Town, 2. Shoreline, 3. When We Were Winning, skivan har en grym inledning. Jag var knockad. Det var fullkomligt magiskt. Det var så jävla jävla bra!
Den vintern lyssnade jag på skivan nästan varje dag. Bussresan hem från skolan blev Broder Daniel-tid.
När vi var på skolresa till Stockholm stannade jag kvar för att se Broder Daniel spela på Annexet på kvällen. Och om man hade tur kunde man till och med få dansa till When We Were Winning på skolfesterna. Broder Daniel – Cruel Town var det perfekta soundtracket till Fagersta 2003-2004.

Musikminnen 4

2010-02-19T13:03:00.002+01:00

Looptroop – Modern Day City Symphony

Nästa minne och skiva är från min högstadietid. 90-talet började lida mot sitt slut och internet hade precis slagit igenom. Under den svängda trappen i huset där jag växte upp fanns ett utrymme där datorn stod. Det var där som jag laddade hem mina första låtar.
(Här gör vi en liten paus. Blunda nu och tänk dig modemljudet. Tänk dig hur 56k-modemet kopplar upp till det världsomspännande datanätverket Internet.)
Napster var som en nyöppnad godisbutik för en musikintresserad kille i de tidiga tonåren. Jag minns hur jag satt där framför datorn och kände hur hela musikhistorien plötsligt fanns framför mig. Möjligheterna var oändliga. Jag visste helt enkelt inte vad jag skulle söka efter, var jag skulle börja. Utbudet var så överväldigande stort. Jag satt där med sökfältet blankt en lång tid innan jag skrev "clash". Resan genom musikhistorien blev ändå enklare tack vare internet.
Tidigt blev den lokala hiphopgruppen Looptroop en favorit bland alla mp3:or. De hade inte släppt någon skiva men de demos som fanns att ladda ner var fantastiska. De var arga och hade samma energi som punken jag fortfarande lyssnade mycket på. Men samtidigt var detta något helt annat. Låtar som Jag sköt Palme, Botaniska och Barn av vår tid ledde mig in på hiphop. Det är just typiskt att det ska till några vita medelklasskillar från Västmanland för att öppna mina ögon för hiphop.

När så Looptroop till slut släppte en skiva var det den helt magnifika Modern Day City Symphony. Det är en klassiker som fortfarande står sig även i en internationell jämförelse. Inte som så mycket annan svensk hiphop som kan vara... ja, ganska usel.

Skriv under Avtalet du också

2010-02-18T22:43:00.003+01:00

För några veckor sedan spelade finfina Avtalet på Debaser Slussen. Så här såg det ut:

Avtalet – Tuffhetsfiltret

Musikminnen 3

2010-02-17T15:44:00.006+01:00

Brainpool – Painkiller

Jag antar att det var julen 1995. Jag var väldigt inne på punk, främst svensk punk. På blandband varvades Asta Kask och Attentat med NOFX och Bad Religion, möjligtvis tog jag med någon Broder Daniel-låt som jag spelade av från min brors skiva. Av någon anledning, jag antar att det var hiten We aim to please som gick varm på radion (och där en annan bror sjukt nog crowdsurfade i videon), önskade jag mig Brainpools skiva i julklapp. Om jag minns rätt var tanken att Brainpool skulle bli jättestora, Janne Kask var Sveriges sexigaste man och de såg så här 90-tal ut:

När jag fått denna skiva i min skivsamling minns jag att jag tyckte att min skivsamling var fulländad. Jag hade tre skivor, en proggskiva, en punkskiva och en popskiva. Jag hade täckt in det mesta tyckte jag och jag var mycket nöjd. Min syn på musik kan kritiseras för att vara något snäv på den tiden. Men vad kan man egentligen kräva av en 10-åring?

In a related story

2010-02-17T14:37:00.003+01:00

När jag ändå vandrar ner för Memory lane kan jag bjuda på en annan liten historia om mig själv.

När jag var liten var jag nog lite knepig. Jag ville diskutera EU-medlemskapet med mina lekisfröknar, jag ville absolut inte äta på McDonalds när vi var på skolresa i trean och jag skrev brev till Nestlé.
På den här tiden var det i ropet med Nestlés bröstmjölksersättning. Om jag minns rätt handlade det om att de delade ut bröstmjölksersättning i den fattiga delen av världen där de inte ens hade rent vatten att blanda ut ersättningen med. Jag vet inte om det stämmer att de gjorde det. Men ja, i alla fall. I mitt pojkrum satt jag och mina vänner, Kalle och Petter, och lyssnade på Köttgrottorna och var arga på Nestlé. Vi valde att agera. Vi ritade våra finaste teckningar på temat "onda multinationella företag" och började fila på ett upprört brev till Nestlé. Om jag minns det rätt så började vi brevet diplomatiskt. "Hej mördare!" skrev vi. Sedan blev vi mer och mer aggressiva i brevet. Med vår taffliga barnhandstil skrev vi indignerat om hur dumma de var, att man inte ska dela ut bröstmjölksersättning och att man inte ska slå ut de lokala marknaderna genom att dumpa priser. Vi la brevet tillsammans med några teckningar på postlådan. "Nu borde de förstå hur dumma de är" tänkte vi och sedan gick vi ut och fäktades med pinnar eller sprängde legogubbar med kinapuffar eller gjorde något annat konstruktivt.
Jag tror nog att vi glömt bort brevet när vi någon vecka senare fick ett svar. Någon på Nestlé hade fått i uppgift att skriva ett brev till de där brådmogna nioåringarna som kallade dem för mördare. I brevet förklarades artigt och med trevlig ton att ett multinationellt företag kan jämföras med FN, ett ställe där flera länder samarbetar. Jag minns att jag tyckte att svaret var fånigt formulerat och att de klappade oss på huvudet, som om vi var dumma barn liksom. Men jag orkade inte svara. Jag hade nog något viktigare för mig. Kanske hade jag precis börjat gräva en grop eller kanske spelade jag vägg mot garagedörren.

Musikminnen 2

2010-02-17T13:45:00.006+01:00

Blandade artister - Definitivt 50 spänn

När jag var liten, på 90-talet, var det stort med trallpunk. Band som Köttgrottorna, De Lyckliga Kompisarna, Radioaktiva Räker och Big Fish var enormt stora i mitt pojkrum. Mycket tack vare/på grund av mina storebröder som aktivt uppfostrade mig musikaliskt.
I samma anda som EVA-records Absolute-skivor släppte skivbolagen Birdnest, Beat Butchers och Kamel, samlingsskivor. Trallpunksamlingarna hette Definitivt 50 spänn och kostade följdaktligen 50 spänn. Som lågstadiekid var 50 kronor en ganska stor kostnad men till slut, när jag var 10 år, bestämde jag mig för att investera. Jag beställde Definitivt 50 spänn IV från Ginza. Den kostade 49 kronor och var den första skivan jag köpte för egna pengar. Beställningen skedde alltså genom att jag bläddrade i katalogen, skrev ner beställningen på beställningslistan, la listan på posten, väntade en vecka och hämtade sedan ut beställningen mot postförskott.

Definitivt 50 spänn IV inleds med de lokala hjältarna från Sala, Hans & Greta, med hitlåten Sibylla. Därefter följer en rad pojkrumshits som Big fish - Vandringsvisa i de krossade skallarnas tid, Charta 77 - Lilla björn och Lilla tiger, Israelvis - Accelerator, Candysuck - Molotov cocktail party och Harlequin - Tillbaka till stenåldern. Det är en bra skiva men jag tyckte allra bäst om den andra skivan i ordningen, alltså Definitivt 50 spänn igen.
Om jag skulle ge någon en introduktion till trallpunk skulle jag ge honom/henne Definitivt 50 spänn igen. Här finns DLK:s klassiker Ishockeyfrisyr, Dia Psalma - I fädrens spår, Tuk tuk rally - Komedi, Charta 77 - Kungarna af stan I, Köttgrottorna - Gravöl, Johan Johansson - Va?! och Radioaktiva Räker - En näve hat. Klassiker på klassiker på klassiker. Skivan kom 1993, ett år efter att Strebers trummis Johnny Rydh så tragiskt gått bort, och på skivan finns Strebers - Kärleks missiler som hyllning till honom.

Nuförtiden lyssnar jag sällan på trallpunk. Alldeles för sällan. Men jag ska försöka bättra mig. Jag lovar att lyssna mer på trallpunk, och då inte bara nostalgiskt.

Musikminnen

2010-02-17T13:15:00.005+01:00

Jag har ägnat dagen åt att bläddra lite i min gamla skivsamling. Det ger tankar och funderingar. Hur blev jag egentligen som jag blev? Vad hände? Varför blev det så här? Vad kommer hända härnäst?
Därför tänkte jag publicera lite minnen till skivor.

Nationalteatern - Kåldolmar & kalsipper

Först, min allra första skiva. Jag fyllde kanske sex, kanske sju, kanske åtta år, när jag fick min första skiva. Det var Kåldolmar & kalsipper av Nationalteatern.
Det är en teaterföreställning om kampen mot de elaka kungarna i västerlandet, med karaktärer som Yllet, Gubben, Sjörövarjenny, Agamemnon och det kommunistiska spöket. Musikaliskt är det en blandning av många olika stilar, här finns mexikansk samba, trött restaurangmusik, bluegrass och skyffelrock. Skivan innehåller hits som Ylle, Kungssång, Vi cyklar runt i världen och Agamemnons stora ballad om flykten från sitt hemland. Min favorit bland alla hits var dock den sista låten, I hamn, som i bookleten beskrivs som en "cool sjömansvals". Texten sammanfattar skivan bra och den går så här:

"Nu sätter vi focken, styr in emot land.
Det djärvaste skepp måste vila ibland.
Nu styr vi mot hemmet med trasiga segel,
med last utav lärdom från Marx och från Hegel!
I hamn, i hamn,
till mammans famn.
I hamn till mammas famn!"

Inte särskilt subtilt. Ganska rakt på sak. I dag skulle det vara stört omöjligt att göra en barnskiva som Kåldolmar & kalsipper. Men den är en riktig klassiker.
Det var den allra första skivan i min skivsamling.

Saturday night

2010-02-06T23:24:00.012+01:00

Min lördagkväll började ångestfyllt. Istället för att vara på Club King Kongs sista kväll på Sjöhästen befann jag mig ensam framför Melodifestivalen iförd ganska precis exakt samma kläder som Nanne och Perelli.

Jag började snabbt zappa från en av de tråkigaste delfinalerna i mello-historien (trots Mums-mums, trots Drago och trots Sverker i publiken!) till en trist och som vanligt snabbt ointressant match i La Liga istället. Som sagt, ganska ångestfyllt.
Kvällen räddades dock av en lite mer finkulturell SVT-underhållning. Coffee and cigarettes av Jim Jarmusch började ganska på en gång efter det att Melodifestivalen slutat. Fortfarande iklädd Perelli-kläder fick jag njuta av briljanta små dialoger. Som när Bill Murray, i rollen som Bill Murray, pratar om delirium med GZA och RZA från Wu-Tang Clan, i rollerna som GZA och RZA från Wu-Tang Clan. Och som denna:

Platsbrist

2010-01-25T23:43:00.000+01:00

På Pekås i Viken, Karlstad:

Demokrati

2010-01-19T23:12:00.004+01:00

I takt med att P3-guld blir större så tappar guldmicken sitt värde. Det var några år sedan landets bästa liveartist det året fick priset. Det är ett demokratiproblem, att människor i grupp tenderar att rösta fel. Jag vågar lova att det fanns bättre liveartister än Lars Winnerbäck förra året, och jag vågar definitivt lova att det fanns bättre liveartister än Timo Räisänen år 2007. Jag lovar det!

Bäst på galan var bröderna Rongedal.

Konståkning

2010-01-19T23:08:00.004+01:00

Just nu är det konståkning på tv. Det är EM från Tallinn och Roger Blomquist är som vanligt fängslande som kommentator. Tjejerna och killarna åker skridskor och hoppar och snurrar så duktigt. Men ändå. Björnar, är inte det en bra idé?

Där himlen är grönvit

2010-01-17T23:59:00.011+01:00

I början av januari dog Kalle Rosenberg, det har jag skrivit kort om tidigare. Kalle var älskad, inte bara i VSK utan i hela Bandysverige, och han lämnar ett stort tomrum efter sig. Till minne av honom finns nu min brors film om mannen och legenden Kalle Rosenberg att ladda ner. Det är en rörande film om en spännande man och familj, en film om kärleken till en klubb och till en sport. Det är en film om passion och lidelse, om att brinna för något och ge allt för det man älskar. Jag såg precis om den, första gången jag såg den på flera år, och fick ståpäls och blev tårögd. Det är en fin film om en fin man. Se den!
Filmen är gjord av Daniel Östborg, Johanna Sundstedt och Tomas Wallin.

Här finns Där himlen är grönvit – en film om Kalle Rosenberg.

Heja Sport!

Rapport från ett ingenting

2010-01-11T15:19:00.009+01:00

Tiotalet har välkomnat mig med ett märkligt tillstånd någonstans mellan frisk och sjuk. Ett ingenting och både och. Jag är inte sjuk, men jag är inte heller frisk. Det innebär till exempel att jag inte får träna, men jag borde ändå ta mig ut. Ibland är tanken på en promenad lockande, men några sekunder senare är jag totalt orkeslös och orkar inte ens öppna ett nytt paket näsdukar. Ibland vill jag bara ta tag i saker och få dem gjorda, nästa sekund orkar jag inte ens gå ut i köket för att dricka vatten. Detta tillstånd pendlar mellan att vara lite mysigt och att vara fruktansvärt uttråkande.

Några spridda tankar i vinterdvalan:

- George Clooney är charm på två ben. Tänk om man var i närheten av lika charmig som Jojje, ujujuj... Up in the air är verkligen jättebra, rcension på den kommer i fredagens NWT.

- Jag gjorde nytt försök med samma soppa som förra veckan. Förra veckan glömde jag de viktigaste ingredienserna – curry och sambal oelek. Den blev bättre idag men hade fortfarande en konstig bitter bismak. Första gången jag gjorde soppan var den mycket godare. Märkligt!

- Kommer jag sova bättre i natt än de senaste nätterna?

- Jag har kommit igång med att läsa Bit of a Blur igen. Läs den!

- Säsongspremiär för den gamla favoriten Halv åtta hos mig i dag. Kände mig oväntat ointresserad.

- Såg Taxi Driver för första gången på länge. Travis Bickle är fortfarande stört cool. Störd. Och cool.

- Martin Aagård skriver roligt om Edvard Unsgaard-affären. Uttalas aa i Aagård lika som aa i Unsgaard? Uttalas aa i Aagård lika som å i Aagård?

- När jag var på affären idag gick jag omkring länge länge och funderade på vad jag skulle unna mig för gott och roligt. Det blev en ny fräsig och cool tandborste för 40 riksdaler. Hoppas den är rolig att använda.

Vampire Weekend – Contra

2010-01-08T11:27:00.002+01:00

Nu finns Vampire Weekends nya skiva att förhandslyssna på.

Nollnolltalets bästa skivor

2010-01-08T01:07:00.004+01:00

Jag har ju utlovat en lista med nollnolltalets bästa skivor. Här är den, utan krusiduller eller överraskningar (och tyvärr ganska homogen).

1. Broder Daniel - Cruel Town
2. Håkan Hellström - Känn ingen sorg för mig Göteborg
3. Glasvegas - Glasvegas
4. Morrissey - You are the quarry
5. The Strokes - Is this it

Grönvit sorg

2010-01-08T00:49:00.004+01:00

Himlen är grönvit. Och nu är Kalle där. Den absolut största VSK-supportern Kalle Rosenberg är död. Hela hans 82-åriga liv präglades av kärleken till Sportklubben och det sägs att han själv uttryckt att han ville bli begravd den 29 januari, på VSK:s 106-årsdag. Det vore fint om det kunde bli en dag att även minnas denna största grönvita hjälte som någonsin funnits.
Det kommer vara tomt på Rocklunda utan Kalle. Jag kommer sakna hans skyltar, hans megafon och hans engagemang. Aldrig mer en "Hejsan alla, är ni klara?" utan en klump i halsen.
Himlen är nu mer grönvit än någonsin.

Ring ut det gamla och ring in det nya

2010-01-04T01:08:00.012+01:00

1989 väljer David Hasselhoff att fira nyår i Berlin. 2009 väljer Peter Östborg att fira nyår i Berlin. Tillsammans med Daniel, Viktor, Gustav, Aron och Johan tog jag tåget ner mot kontinenten.

Egentligen finns inte så värst mycket att säga om semestern så här i efterhand, men på något sätt bör den väl ändå redovisas. Jag väljer att publicera de fåtal bilder jag tagit under resan.

En dag innan nyårsafton väcktes jag av en morgonpigg Gustav. Han behövde rastas, så vi begav oss ut på äventyr. Det visade sig bli en perfekt dag.

Frukost.

Neonskylt och sten.

En restaurang där vi inte åt.

Lycklig Gustav leker sig trött i snön.

Religös blick.

En man, en häststjärt och Gustav.

Vi var lyckliga på en julmarknad. Där fanns crêpes och svenskt kaffe.

Vi tog ut pengar på SEB, där man fick ta ut pengar på svenska.

Vi drack inte öl på en bierstube som heter som en svensk artist.

Vi drack öl på en annan bierstube där vi trivdes förträffligt.

Och sen kom själva nyårsfirandet. Aldrig förr har jag hört så många smällare och raketer under en dag. Det var som om Berlin var belägrat. Fulla folk hade ryggsäckarna fulla av fyrverkerier.
Vi firade lite mer stillsamt och lite mindre explosivt.

Nyårsfirandet började på hotellrummet, fortsatte med dålig indisk mat och avslutades i Berlinnatten tillsammans med en snubbe som såg ut som Idol-Rabih.

Idol-Peter och Idol-Rabih poserar som Daniel och snubben.

Musikåret 2009

2010-01-04T00:36:00.008+01:00

På grund av utlandsvistelse och hemtenta kommer årssammanfattningen några dagar sent. Men här är den!

Det kan ju bero på att jag varit lite dåligt uppdaterad, men känslan är att 2009 var ett mediokert musikår om man ser skivorna från utländska artister och grupper. Jag ser ingen skiva som tar sig in bland fjolårets fyra bästa skivor. Men 2009 var ett bra svenskt musikår. Det var smart och snyggt och rejält. I år kom bland annat Jonathan Johansson – En hand i himlen, Florence Valentin – Spring Ricco, bob hund – Folkmusik för folk som inte kan bete sig som folk, Makthaverskan – Makthaverskan, JJ – n° 2, Mattias Alkberg – Nerverna, Christopher Sander – Hej hå!, [Ingenting] – Tomhet, idel tomhet, Deportees – Under the pavement – The beach, Hästpojken – Från där jag ropar, A Camp – Colonia, Parker Lewis - Rak som en pil, Daniel Gilbert – New African Sports, Soul café club no #1, och många fler. Det var ett riktigt jävligt bra svenskt musikår helt enkelt. Och att välja ut en favorit bland alla bra album, ett som var bäst, är inte det lättaste. Efter noggrant övervägande har jag dock kommit fram till att årets bästa svenska skiva var en oerhört stark comeback.
Årets svenska skiva var:
Perssons Pack - Öster om Heden

Som sagt, internationellt sett var det lite sämre. Det kom många bra skivor, men inte många som vi självklart kommer att minnas mer än som trevliga skivor när vi ser tillbaka på våra liv, inga riktiga klassiker. Årets bästa skiva av utländsk artist eller grupp var:
Girls – Album
Näst bäst:
Peter Doherty – Grace/Wasteland
Och tredje bäst var:
God Help The Girl – God Help The Girl

Så, det var sammanfattningen av musikåret 2009. Som vanligt är risken stor att jag glömt bort någon skiva, men det skiter jag i.
Håll ut någon dag till så kommer snart listan på nollnolltalets bästa skivor också.

Resan

2009-12-28T15:44:00.000+01:00

Och strax efter Flemingsberg somnade Viktor.

Bättre i Berlin

2009-12-28T15:15:00.000+01:00

Nyår firas i Berlin. Resan påbörjas nu, och som vanligt åker jag miljövänligt - med tåg!

Känslan av lyx

2009-12-23T16:58:00.003+01:00

Tio kronors-hyllorna på ica i Virsbo är verkligen fyndhyllor. Här finns det mesta man behöver; stenkulor, klädnypor, filar, servetter, lim, rakhyvlar, glasögon, hängslen och mycket mycket mer.
Här finns också hårgelé av märket Glamour i pumpförpackning på en liter. En lyxig och glamourös look till ett billigt pris.

Vart har ögonen tagit vägen?

2009-12-10T10:27:00.004+01:00

Vad har egentligen hänt med vänsterblocket? Varför ler de så läskigt? Varför har de likadana munnar? Är det tandläkarreklam? Fanns det ingen bättre bild i bildarkivet? Och vart har ögonen tagit vägen?

Men helt ärligt, de ser ju jävligt trevliga ut, trots ögonbrist. Lasse, Maria, Mona och Peter, det ser ut som ett skönt gäng!

Stämningsfullt

2009-12-05T23:35:00.002+01:00

Neil Young tolkar signaturmelodin till Fresh Prince i Bel Air.
Eller ja, Jimmy Fallon, förvånansvärt lik Neil Young, tolkar signaturmelodin till Fresh Prince i Bel Air.

Statistik

2009-12-03T16:48:00.003+01:00

Har du undrat hur bra fysik fotbollsspelare i division 1 norra har? Nu behöver du inte undra längre. Västerås SK offentliggör fystesterna på en klantigt gjord hemsida. Det är en hemsida som bland annat särskriver ordet statistiksida och som är allmänt ful. Men ändå!
Under säsongen ska man kunna ta del av spelarnas fysiska värden (än så länge finns i stort sett bara vikten offentliggjord). Jag vet inte riktigt vad siffrorna ska säga, men det är ändå kul att kunna följa fysträningarna och ha lite bättre koll på spelarna.
Här finns alltså VSK:s statistik sida, inte statistiksida.

Flipper

2009-12-03T16:30:00.008+01:00

Jag såg The Cove i dag. Hoppas att den kommer gå upp på många biografer, den var både effektfull och engagerande. Filmen handlar om delfiner. Den handlar om mannen som låg bakom den duktiga delfinen Flipper och om hans försök att rätta till det han ställt till med. Filmen handlar om att göra något, att engagera sig.
Det verkar som att dokumentärer på bio ska vara mer debattinlägg än försök till objektiva skildringar nuförtiden. The Cove är, liksom Michael Moores filmer och Al Gores An Inconvenient Truth, väldigt tydligt argumenterande. Ofta kan jag tycka att det är befriande med journalistik som faktiskt står för att den vill säga någonting, istället för att gömma sig bakom någon form av tillgjord objektivitet.
Jag hoppas som sagt att filmen kommer att gå upp på många biografer, om den gör det kommer ni antagligen kunna läsa mer om vad jag tycker om filmen i NWT. Jag kan säga att jag gick ut ur biografen och var nöjd med att jag i alla fall inte äter kött. Alltid något!
The Cove har Sverigepremiär den 15 januari.

Pluggflykt

2009-11-24T16:17:00.003+01:00

En tidning lämnad till tryck. Då kan man unna sig att promenera bland djuren i Mariebergsskogen istället för att läsa Marshall McLuhan.

Efter att jag klappat mördargetterna fick jag en krigsskada:

Tillfällighet?

2009-11-12T23:06:00.001+01:00

Är det verkligen bara en slump att SVT visar Debatt om kampsport på ettan samtidigt som tvåan visar A clockwork orange?

Logik

2009-11-11T15:30:00.001+01:00

Undrar just varför det inte fanns några sista minuten-biljetter. Det är ju knappast tvärfullt på tåget...

Lördagsnöje

2009-11-07T23:29:00.001+01:00

Fulmakten

2009-11-07T22:28:00.001+01:00

Lördagsnöje

2009-11-07T18:50:00.001+01:00

Lördagsnöje

2009-11-07T16:02:00.000+01:00

Pepparkakor, kaffe och stryktips.

Lördagsnöje

2009-11-07T14:29:00.001+01:00

Lördagsnöje

2009-11-07T13:55:00.000+01:00

Lördagsnöje

2009-11-07T13:05:00.001+01:00

Övertydlighet

2009-11-03T17:34:00.000+01:00

Min gympapåse:

3D

2009-11-03T13:25:00.006+01:00

Jag spenderade förmiddagen i biomörkret på pressvisning av Disney's A Christmas Carol med bland andra Jim Carrey och Gary Oldman i rollerna. Jag såg filmen i 3D, det betyder fortfarande att man måste ha på sig fräsiga glasögon. Tyvärr är det inte längre coola glasögon med ett rött och ett grönt öga, men ändå. Filmens stora behållning var att sitta i en biosalong tillsammans med bland andra Ronny Svensson, Jens Pettersson, C-G Karlsson, Göran Everdahl och Karolina Fjällborg, samtliga iförda fräsiga 3D-glasögon. Det är vad jag kallar bioupplevelse! Det är sånt som filmindustrin måste bjuda på för att stoppa den illegala nedladdningen. Mervärde!

Jag och Lotch i 3D-glasögon, bilden är från sommarens semester. Tänk Ronny, Göran eller C-G i sådana fräcka brickor!

Och här är en gammal bild på mig med 3D-glasögon. Så stora är inte glasisarna längre. Och så liten är inte Peter längre...

Ska vi dra på den grejen?

2009-10-24T12:35:00.005+02:00

Expressen.se fläskar på med sitt "spioneriavslöjande" om Jan Guillou. Janne har jättesmå armar men får jättestor rubrik:

Efter den feta rubriken fyller Expressen på med artiklar, man får scrolla sig ner rejält långt för att hitta en nyhet som inte handlar om mannen som gett den kortärmade skjortan ett ansikte.
De fläskar på helt enkelt!

Once a Hotspur...

2009-10-10T11:12:00.005+02:00

Erik Edman debuterar som skribent och analytiker i Sportbladet i dag. Och han gör det strålande bra när han både erkänner att det är vi som är Danmarks kusin Alexander Lukas och förklarar taktiska finesser, som att dansken använder samma typ av "gurkburk" som PSV Eindhoven brukade göra förr. Han skriver och förklarar nästan lika bra som hans vänsterfot talar.

Erik Edman har varit den kanske kanske mest saknade spelaren i landslaget de senaste åren, sedan han försvann i skadevirrvarret har vi inte riktigt haft någon vänsterback. Ikväll får vi hoppas att Behrang Safari tar det sista steget och tar över den stafettpinnen. Då kan Erik lugnt fortsätta sin karriär med att servera oss taktikgenomgångar på samma fina sätt som han serverade bananinlägg till Henke.

Musiktips

2009-10-10T11:03:00.006+02:00

Melodikrysset gör att man påminns om hur mycket fin musik det finns här i världen. Nu lyssnar jag på Polydors samlade singlar från åren 1960-64.

Egon Kjerrman med biten Kom ner från taket.

Herman Lindqvist

2009-10-08T15:58:00.002+02:00

Dagens rubrik hittar vi på Aftonbladet, som ger oss denna viktiga nyhet om kronprinsessan Victoria matvanor.

Upp till kamp!

2009-10-07T16:33:00.008+02:00

Det är inte lätt att köpa en bulle nuförtiden. Om man går in på 7-eleven är det naturliga valet att köpa en av deras fantastiskt goda pistaschbullar, kanske de godaste bullarna på marknaden. Om man går in på Pressbyrån är de godaste bullarna de små jäklarna med vaniljkräm i, krämbullar alltså. Men nej, så enkelt är det inte. Går man in på 7-eleven måste man beställa en "pistaschsnäcka" och på Pressbyrån är det "solsnäcka" som gäller. Hur fan kan man beställa något sådant och behålla ett uns av värdighet? Man kan inte säga "solsnäcka" på naturligt sätt.
Jag testade det idag på Pressbyrån. "En solsnäcka" sa jag så naturligt jag kunde. Jag möttes såklart av ett nervöst fniss från flickan på andra sidan kassan. "En solsnäcka..." sa hon samtidigt som hon skruvade på sig, fnissade, flackade med blicken och nervöst knackade in min beställning i kassaapparaten. Solsnäcka skapade den märkliga stämningen.
Vad är det för fel på det klassiska ordet "bulle"?
Nej, det man tvingas göra är att beställa en kanelbulle istället. Ordet "snäcka" tvingar oss att äta bullar utan kräm. Reclaim the bulle!

Kissie

2009-10-07T15:13:00.004+02:00

Så här ser min nya fräsiga t-tröja ut!

Visst ser ni rätt, visst är det så! Det är en Andrea Doria-tröja med försvararen/mittfältaren Simon Bank på. Visst är det så! Och det är inte alls nördigt att ha en journalist på en tröja. Inte alls nördigt!

15-20 öl

2009-10-07T11:00:00.003+02:00

Jag ligger däckad i feber och snuva och halsont och huvudont. I måndags fick jag hem en tröja med landets bästa skribent tryckt på bröstet. När man ligger hemma och är däckad i feber kan man ha på sig sin Simon Bank-tröja och samtidigt läsa Simon Banks krönikor inför lördagens stormatch. Peppen är på topp alltså.
Det finns dock ett problem, utöver febersjukan. I somras köpte jag en biljett till Fleetwood Mac-konserten och den råkar vara ganska precis exakt samtidigt som fylleslaget i Köpenhamn. Samtidigt som Stevie och Lindsey nynnar sina fina sånger kommer alltså Zlatan och Micke Nilsson göra allt för att provocera fram en ny attack från någon gemytlig Preben Elkjaer-figur. Och jag missar det. Jag kommer missa när vi återigen tvingar dansken på knä.

Men så länge jag ligger däckad i feber så har jag tid till att njuta av den senaste smörrebrödsfesten de bjöd på i Köpenhamn.

Riktig dang dang: Pang pang

2009-10-06T09:55:00.008+02:00

Jag kan inte sluta lyssna på låten, den är så fenomenalt genial. Den kom så plötsligt, oannonserat, och jag visste inte att jag hade längtat så efter en ny låt från det hållet. Nej, det är inte den nya Kent-låten jag pratar om. Det är den nya låten från Jonas Inde, Pang Pang.
Det är vackert, det är poesi, det är sväng, det är jättekonstigt.

"Pang pang, jag är död.
Jag drömmer svett och stål, jag drömmer alkohol.
Pang pang, jag är död.
Du är mitt kött och blod, du är min syndaflod.
Pang pang, jag är död.
Jag skjuter skarpa skott, du blir ett minne blott.
Pang pang. Pang pang. Pang pang, papapapapapapaoooo..."

Jag vill höra mer från Jonas Inde!

(Eftersom Pang pang inte finns på youtube eller så än så postar jag den klassiska, mycket vackra, Grillvagn.)

Fredagsmys=tårar framför teven

2009-10-02T21:04:00.001+02:00

(Ja, inte från den fantastiska filmen som jag just såg men ändå!)

Broder Daniel Forever

2009-09-30T22:53:00.007+02:00

På fredag utspelas en kamp mellan två göteborgska flaggskepp. Det är Triple & Touch mot Broder Daniel. Lasse Kronér mot Henrik Berggren. Det är Doobidoo mot Broder Daniel Forever.

På fredag får jag alltså äntligen se filmen om det största bandet i svensk musikhistoria. Eftersom jag under sommaren befann mig i en stad där filmen inte gick upp på bio (Karlstad that is) har jag fått vänta. Och jag har väntat. Och längtat. Och väntat. Nu äntligen ska jag få se den. Tyvärr innebär det att jag kommer missa Doobidoo, där Viktoria Tolstoy och Wille Crafoord möter Sara Löfgren och Markoolio. Men jag får se till att se en repris av det istället.

På fredag klockan 20.00 i SVT2, Broder Daniel Forever.

Andra bullar

2009-09-30T22:16:00.008+02:00

Jag har länge försökt hitta ett klipp på när Anna Skipper och hennes make Olof Skipper pratar om fetma i SVT:s Debatt. Det finns inte. Men nu har jag hittat en bild i alla fall.

Plötsligt, mitt i debatten, tar Anna Skipper fram två bullar och säger något i stil med att "nuförtiden när man beställer en bulle på ett kafé så får man en sådan här" samtidigt som hon visar upp den enorma megabullen och jämför med hur en bulle såg ut förr, alltså den vanliga bullen.
Det hela blir mycket märkligt och pinsamt eftersom alla vet att hon har fel. Den lilla bullen är fortfarande en normal bulle och den stora tjockisbullen är en enorm jättemegabulle. Dessutom undrar alla hur det gick till när Anna och Olof planerade denna visualisering. Alla undrar hur det gick till när de tillsammans bakade den enorma superduperfettobullen och planerade sin bullkupp.
Stor humor skapades i tv-studion den dagen men av någon anledning finns inte klippet att hitta på nätet (the home of good humor).

Bilden:

Bulle och bulle. Bakom bullarna syns Olof och Anna Skipper.

Den mycket märkliga publikationen Nationell Idag.

2009-09-28T23:11:00.005+02:00

För ett par veckor sedan var det någon som droppade tidningen Nationell Idag, med den klatschiga underrubriken "Tidning för politik och kultur", i mitt brevinkast. En sådan tidning kan man inte låta bli att bläddra igenom.
Det som slog mig var hur fruktansvärt svårt det måste vara att vara nazist i dagens Sverige. Inte på grund av hårt politiskt motstånd eller lyckade kampanjer mot fördomar eller så. Nej, helt enkelt för att man måste ha svårt att ta sig själv på allvar som nazist. Om man har någon form av humor, eller en förmåga att tänka logiskt, så ter sig allt som står i tidningen som ett ironiskt skämt.

Saxat ur ledaren: "Nationell Idag är ingen enfrågetidning. Vi skriver om genuin svensk kultur, medan etablissemangsmedia nästan bara skriver om mångkultur."
I tidningen kan man sedan till exempel läsa artiklar om folkdans, om LCHF-dieten och Annika Dahlqvist (eller "Fettdoktorn" som kvällstidningarna lärt oss att kalla henne). Dessutom bjuds vi på ett tips om hur vi kan rensa kroppen från onödiga slaggprodukter som lagrats i tarmarna (att bajsa?). Vidare kan man läsa en artikel om en "nationell familjefestival" där det "fanns många aktiviteter för stora och små. Det gick att åka små motordrivna fyrhjulingar på en terrängbana, hoppa i hoppborgar, åka i äventyrsrutschkanor, och så det mest omtalade, att för en mindre summa kasta fem blöta tvättsvampar på två av världens mest aktuella terrorister: Obama och Osama".
Det finns lite av allt i denna publikation. Men det är omöjligt att på något sätt ta någonting på allvar. Allt är så absurt! Jag vet att man borde förfasas och förfäras, men vem kan på allvar läsa den här tidningen och ta in informationen utan att skratta?? Vem kan i dag leva och fungera normalt i samhället och samtidigt vara nazist? Hur kan tidningen ha 2000 prenumeranter?? Det är skrämmande.

En sjuk straffskala

2009-09-28T22:20:00.003+02:00

År 1996 började jag följa Västerås SK. Som elvaåring skrev jag under min egen dom. Det var ingenting som jag var medveten om då. Jag visste inte att jag skrev under en dom som innebar att jag måste leva mitt liv som en förlorare.
1996 gick Västerås SK upp i allsvenskan. 1997 slutade Västerås SK på plats 12 i allsvenskan vilket innebar kval mot BK Häcken. Ett förlorat kval. 1998 slutade VSK på tredje plats i dåvarande division 1 norra (andradivisionen), två poäng ifrån kvalplats och sju poäng upp till seriesegrarna Djurgården. 1999 slutade VSK sexa i serien vilket innebar att vi fick en plats i den nystartade Superettan. Tabellraden i Superettan var under åren 2000-2005: 5-6-8-12-8-15.
2005 ramlade Västeårs SK ur Superettan.
Från och med 2006 huserar Västerås SK alltså i den mycket osmickrande tredjedivisionen. Division 1 norra.
Där borde väl ett gammalt allsvenskt lag kunna skörda lite framgångar?
Nej.
Trea, sexa, trea. Två gånger nära uppflyttning alltså under de tre första åren. Och just i detta nu, efter 5-1 mot Enköping ikväll ligger laget femma utan reell chans till uppflyttning eller kval.

Sedan jag började följa laget har vi alltså, med undantag för två säsonger, hamnat sämre och sämre för varje år.

Det är denna öken man måste stå ut med om man råkar drabbas av VSK. Bara för att man en gång råkade fastna för ett skönt gäng från Västmanland måste man stå ut med att lida, år ut och år in. Mitt enda brott är kärlek. Straffet är oproportionerligt!

Bemärkelsedag

2009-09-28T10:00:00.006+02:00

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag? Nej, det är ingen vanlig dag, för idag har Peter haft last.fm i tre år. Hurra hurra hurra!

Med undantag för några lite längre perioder då jag inte lyssnat på musik på min dator och några kortare avbrott på grund av tekniska missöden har last.fm registrerat allt jag lyssnat på i itunes, spotify och på min ipod sedan den 28 september 2006.
När detta skrivs har jag , enligt last.fm, lyssnat på 45 787 låtar. 1 928 olika artister och grupper finns i mitt bibliotek i detta nu. The Smiths är gruppen jag lyssnat på mest, 562 låtar (inte olika låtar, men 562 gånger har jag alltså lyssnat på en Smiths-låt). Den enskilda låt jag lyssnat mest på under dessa tre år är Raggare is a bunch of motherfuckers med Rude Kids, som jag lyssnat på 37 gånger. Senaste låten jag lyssnade på var Parker Lewis - Aldrig mer upp. Spännande!

Vänliga Västmanland

2009-09-15T17:14:00.003+02:00

Home sweet home eller nåt sånt. Fagersta i Fokus, men lite märkligt att de inte lyckades få tag på en bild från det vackra brukssamhället. För övrigt så älskar jag Fagersta, trots statistiken.

Behovet av en ny mobil och längtan efter en iphone

2009-08-27T19:44:00.004+02:00

Min mobil är totalt jävla söndersmsad. Efter tre års ihärdigt smsande har den börjat ge upp och bokstavligt talat falla sönder. Knapp efter knapp ramlar bort och nu har jag tröttnat på att limma fast knapparna igen. Nu blir det äntligen en i stort sett knapplös telefon, en såndäringa iphone är beställd och på väg mot Solna. Jag får stå ut med denna fåniga ursäkt till telefon ett par veckor till bara.

Vila

2009-08-10T07:45:00.001+02:00

Äh... Nu drar jag och vilar upp mig. Återkommer till verkligheten om tio dagar, till dess befinner jag mig tillsammans med Lotch Ness där streams of whisky are flowing.

Varför sov E-type med en räv?

2009-07-24T10:13:00.007+02:00

Därför sov E-type med en räv.

- Jag och några kompisar satt på hotellet mitt i natten och festade. Plötsligt uppenbarar sig en liten, mager rävunge i lobbyn. Hotellpersonalen fick spel och försökte få ut den till varje pris, säger den hårfagre skönsångaren till Aftonbladet Klick.
- Vi tillbringade hela natten ihop i samma säng, fortsätter han.

En räv alltså. I sängen. Det är väl inget konstigt med det? Verkligen inte. Helt normalt. En vanlig räv i sängen när man sover bara. Inget konstigt. En rävhona som man dessutom kallar för Ernst efter sin gode vän Ernst Billgren. Räven Ernst som man sover med. Det är inget konstigt med det.
Lite rädd skulle man väl ändå vara när man skedar med ett djur som bland annat livnär sig på att äta as?
Men nej, den före detta skönhetsrådsmedlemmen Martin var inte rädd.
- Jag var aldrig rädd för rävungen, säger han.

En vanlig berättelse om en vanlig man som sover tillsammans med en räv.

Lucky Luke

2009-07-21T18:48:00.003+02:00

Lillebror (baba-ba) tipsade om denna snabbskytt. Det är faktiskt helt makalöst. Vilken jävla snubbe alltså! När han drar pistolen, det är alltså det näst snabbaste som finns, det enda som är snabbare är ljuset. Så jävla snabb är han alltså. Oh yeah!

Ren genialitet

2009-07-19T13:43:00.010+02:00

Lasse Kronér är ett geni. När Lasse Kronér skulle ge ut en kokbok valde han bort mat och potatis-recepten, GI-recepten, medelhavsrecepten och allt annat, förutom smörgåsarna. 80 väldigt goda mackor, så heter Lasse Kronérs receptbok.
Smörgås är världens bästa mat. Det enda som kan gå upp mot en god smörgås är något riktigt ostigt, men som tur är så går det utmärkt att kombinera något riktigt ostigt med bröd och kanske något mer pålägg om man ska lyxa till det. Man kan till och med värma smörgåsen så att osten smälter om man vill. Smörgåsen är möjligheternas mat, man kan göra nästan vad som helst med smörgåsen: olika pålägg, olika bröd, mycket pålägg, lite pålägg, hårt bröd, mjukt bröd, mörkt bröd, ljustbröd, varm smörgås, kall smörgås. Variationsmöjligheterna är oändliga. Smörgås, smörgås, smörgås, smörgås...
I dag har jag noll inspiration till att laga mat. Jag vill mest bara äta smörgås hela tiden, smörgås är världens bästa mat.

Geni.

Synkron dans och lerfigurer

2009-07-18T14:59:00.000+02:00

Jätteapa vs. Jan Guillou

2009-07-11T23:54:00.005+02:00

Jag såg just Ondskan för första gången. På en annan kanal gick Peter Jacksons King Kong, som jag tyvärr bara såg i reklampauserna eftersom jag sett den flera gånger förr.
En reflektion:
Det är märkligt hur en regissör kan få en datoranimerad jätteapa på en bortglömd ö med en massa utdöda djur att verka naturlig när en annan regissör misslyckas med en vanlig godnattkonversation.

- Erik, sover du?
- Nej.
- Jag vill bara säga att du är min vän.

Två klipp jag roat mig med idag:

2009-07-11T15:33:00.006+02:00

Det första är ett exempel på skåntry. Men också någon form av drömtillvaro som innefattar en dansk, en laxdamm, lite skitsnack, en tight rosa t-tröja och musik.
Hasse Kvinnaböske Andersson och Bamse:

Det andra är en ultimat låt. Så dumsmart! Jag har länge älskat låten, men inte sett denna video. Nu tycker jag att det är synd att jag inte upptäckt videon tidigare. Det är ju som Dr Bombay, men 30 år tidigare.
Sam The Sham And The Pharaos - Wooly Bully:

Nära döden-upplevelse

2009-07-11T12:16:00.011+02:00

Igår kväll somnade klockan nio men vaknade efter två timmars sömn och hann titta på Kevin Bacon-filmen Tremors innan jag gjorde ett nytt försök med John Blund. Och precis när jag höll på att somna igen, precis när hjärnan var på väg in i drömmens värld, så undrade jag om jag var död eller levande. Jag var på riktigt osäker på om jag befann mig på andra sidan.
I det rusiga tillstånd som den nära förestående sömnen försatt mig i kunde jag ändå bli lite besviken, för om det var så att jag var död så hade jag hamnat i helvetet. Det enda jag hörde var ett gäng, kanske tio-femton, unga män som sjöng, eller rättare sagt vrålade, Bon Jovis It's my life. Och jag hörde hur de gick förbi, försvann, kom tillbaka, gick förbi, försvann, kom tillbaka, om och om igen. Hela tiden vrålandes:

"It's my life, it's now or never.
I ain't gonna live forever,
I just wanna live while I'm a live.
(It's my life!)
My heart is like an open highway.
Like Frankie said 'I did it my way',
I just wanna live while I'm alive,
cause it's my life..!"

Om detta är helvetet måste jag genast börja leva mindre syndigt.

Rock 'n' roll skodon

2009-07-05T23:52:00.003+02:00

Jag var på ungdomsspelning i helgen. Jag såg, tillsammans med alla andra unga och hippa människor, Eldkvarn spela på Koriander. Det var en bra konsert. Jag hävdar bestämt att Eldkvarn är ett av de tre bästa svenska banden någonsin. De spelade inte Desperados, tyvärr. "Desperados? Näe, så roligt ska vi inte ha det" som Plura uttryckte det på en allmän begäran om att få höra låten.

Men, så till vad detta inlägg skulle handla om. Fötter och rock.
Spelar man bas i ett av landets största rockband, en institution i musiksverige, då klär man sig naturligtvis jävligt tufft. Spelar man bas i ett rockband ser naturligtvis fossingarna ut precis exakt så här:

Tony Thorén är banne mig rock 'n' roll.
Skomakare bliv vid din läst, these boots are made for rocking, eller nåt sånt.

Manchester Z/FC United

2009-07-04T11:23:00.003+02:00

Är det en slump att dessa nyheter hamnade i direkt anslutning till varandra på Aftonbladet?

Berättigat våld

2009-07-01T23:20:00.003+02:00

Alltså, jag vet inte om jag kan kalla mig för pacifist. Jag tror nog att det kan finnas tillfällen då ingen annan lösning finns. I vissa fall är våldet ofrånkomligt.

Så jävla störigt! Bara stå där och äta yoghurt i flera dagar. Sjukt jävla beteende!

Kemtvätt

2009-07-01T19:30:00.001+02:00

För första gången i mitt liv har jag nu lämnat in mina kläder för att få dem tvättade. I förmiddags lämnade jag kläderna, imorgon tänker jag hämta upp mina nytvättade kläder.

Tack Lotta!

Tuff onkel

2009-07-01T00:03:00.004+02:00

Fick ett mms från storebror. Tydligen vill min brorson Tim vara som uncle Peter, därför har han köpt ett par fräsiga solglasögon.
Det är viktigt att välja bra modeförebilder redan i unga år, och Tim har valt den bästa.

Nästan lika tuff som uncle Peter. Fortsätt så! Fotominen är faktiskt så mycket tuffare än vad Peter någonsin kommer lyckas med.

Stoppa pressarna!

2009-06-30T23:47:00.003+02:00

Värmlandsbygden är en tidning som jag skulle gissa är ganska perifer och har relativt få läsare. Idag såg jag för första gången deras löpsedel och då undrar jag genast varför de inte är större. De lyfter fram en riktigt skrämmande, viktig och oväntad nyhet på löpet.

Intresset för myntsamlande minskar!
I tidningen kan man också få reda på att "dagens ungdomar är mer intresserade av att samla på SMS och epost". Här kan du läsa mer om myntsamlandet, eller snarare bristen på myntsamlande.

Några märkliga tv-ögonblick

2009-06-27T22:49:00.004+02:00

7.50-9.16 in i klippet pratar David Tainton om... Ja om vadå egentligen? Om livet på landet, skogsmullemössor, afro, Thomas Olssons dykteknik och möjligtvis något litet om Michael Jackson också...

11.09 in i klippet verkar David tappa intresset och börjar läsa tidningen istället.

12.20 pratar den gode Tainton med tårar i ögonen om... ja, om att man inte ska bedöma människor efter hudfärg. Tror jag. Bland annat kallar han Thomas Johansson på Live Nation för beige.

Kings of pop

2009-06-26T08:35:00.000+02:00

Dubbelmacka

2009-06-25T22:12:00.005+02:00

Idag utnyttjade jag lunchen till max. Jag knatade ner på stan för att äta glass med en kär vän. Den nya Sandwichglassen är för jävvla god, så jag köpte en sandwich. Jag fick en enkelsmörgås. Bara ett kex. ETT..!?
Vet inte riktigt vad jag kan göra åt detta, men någon ond jävel är skyldig mig ett sandwichkex.

Reunion

2009-06-17T13:39:00.001+02:00

Blur. Stort.

Dian Fossey

2009-06-15T23:29:00.008+02:00

Idag blev jag friserad av Lotta. Efter att hon en stund klippt mitt hår under tystnad tittar hon ut i luften, sätter handen på höften, ser lite fundersam ut och säger:
- Jag förstår inte människor som ägnar hela sina liv åt att ta hand om apor.

Ja, vad svarar man på det?
Jag svarade "förlåt!".

Och jag är djupt tacksam för att det finns människor som spenderar sina liv åt att ta hand om apor.

Goda grannar

2009-06-14T14:52:00.001+02:00

Mina vänner Tobias och Mikaela har en mycket bra granne:

Håkans favoriter: "Jag brukade vara en glad grabb, men det var innan jag träffade dig..."

2009-06-13T21:07:00.005+02:00

Jag zappade förbi en repris av Dom kallar oss artister igår och blev då påmind om Franska trion som Håkan Hellström valt som favorit. De är för jävvla bra, och jag hoppas kunna se dem på Åmåls bluesfestival den 9 juli.

The only one I love, she was a superstar...

2009-06-13T14:07:00.003+02:00

Premiär 3 juli. Längtar!

Okej, och lite pepp inför filmen också:

Yeah, yeah, yeah..!

Nationaldagsfirande

2009-06-06T12:40:00.000+02:00

Kvarteret Inte-det-minsta-PK

2009-06-06T01:53:00.003+02:00

I ett år bodde jag på Herrgårdsgatan i Karlstad. Jag bodde där lyckligt ovetandes om att jag tydligen bodde granne med kvarteret Negern. Negern är kvarteret som ligger mellan Östra torggatan, Herrgårdsgatan, Norra kyrkogatan och Strandgatan. Lantmäteriverket tycker inte alls att det är något märkligt med namnet, de tycker att det är exotiskt och fantasieggande. Men allra märkligast i hela denna historia är ändå att jag kunde bo precis granne med kvarteret och inte ha en aning om detta "fantasieggande" namn.

Politisk reklam

2009-06-02T11:03:00.005+02:00

Det är nytt för i år med tv-reklam från de politiska partierna. I år är grejen också att alla ska genomföra gräsrotskampanjer a la Obama. Då är det himla skönt att reklamerna och youtubeklippen känns så moderna och fräscha och... ja, det är skönt att de känns så jävla bra!

Saxparty

2009-06-01T00:21:00.002+02:00

Det kan aldrig bli fel med saxofon. Helgens rackarrökare var därför allt med X-Ray Spex.

Äntligen!

2009-05-29T09:55:00.002+02:00

Här finns så äntligen grafiken som visar hur Olle Westlings njure bytte plats och räddade hertig Daniels liv.

Sommarhit

2009-05-27T16:20:00.002+02:00

Årets sommarhit är, precis som vanligt, Serge Gainsbourgs Sea Sex & Sun.

Extra! Extra! Extra!

2009-05-26T10:51:00.003+02:00

Stora nyheter på Aftonbladet idag!

- Från att vara en kall, blöt och övergiven ekorre fick den ett varmt mottagande av både mig och min vackra flickvän, säger Peter Siepen.

Och han påpekar även att det just nu behövs fler solskenshistorier i det svenska samhället.

Yeeeey..!

2009-05-26T00:22:00.004+02:00

Jag tillhörde ju de kloka människor som förstod och älskade Scarlett Johanssons debutskiva, som nästan uteslutande bestod av Tom Waits-covers. Nu ska hon släppa den efterlängtade uppföljaren, en uppföljare som tydligen är inspelad innan debuten. Jag längtar redan.

Vikten av att välja rätt frisyr

2009-05-25T13:16:00.003+02:00

Samtal på Expressen igår kväll:
Reporter: Vi har en bild på en tant i page här, kan vi kalla henne för Wanja?
Nattchef: Okej!
Reporter: Hon säger att hon inte är Wanja. Men hon har ju page, ska vi köra på det ändå?
Nattchef: Är du säker på att hon har page? Ja, men då kan du kalla henne Wanja ändå.

Ungefär så måste det gått till.

Här kan man läsa om resultatet.
Och här försvarar sig Expressen.

Grattis Moz, 50 år ung

2009-05-22T12:30:00.004+02:00

Jag har den äran att gratulera,
och önska lycka i många år.
Att dina dagar må bliva flera,
och varje morgon en kaffetår.

Och så här, avslutningsscenen i en av SVT:s bästa serier någonsin. Försök se detta utan att få tårar i ögonen (spoiler-alert!)

Och ja, There Is A Light That Never Goes Out ska spelas (eller kanske allsångas) på min begravning också, den dagen jag kilat vidare.

Yo!tube

2009-05-21T23:58:00.003+02:00

Den fantastiska publikationen Kupé skriver för kidsen om sajberspejs och sånt där.

Lennart Persson

2009-05-21T00:44:00.007+02:00

Efter en kort tids sjukdom dog Sveriges bästa musikskribent.

Det var en mycket oväntad nyhet som gick att läsa i gårdagens tidningar. Oväntad och väldigt sorglig. Lennart betydde nog mer för svenskt musikliv än vad man kan tro, mer än någon annan musikjournalist vågar jag lova. Hans sätt att entusiasmera och väcka nyfikenhet genom sina texter var unik.

Idag har det gått att läsa många fina ord om denne, vad det verkar som, mycket gode man. Ord från de som kände honom och de som verkligen sörjer nu.

Jan.

Andres.

Per.

Jesper Blomqvist fikar

2009-05-19T21:48:00.000+02:00

Presskonferens efter ESK-VSK:

Livskvalitet

2009-05-18T21:07:00.003+02:00

Livskvalitet för mig, det är att unna sig att ägna några minuter åt att bara tänka på Jesper Blomqvists rastafrisyr. Det unnar jag mig nu. Tre friska poäng mot en bronshjälte, det var skönt.

Kulturhusets lunch

2009-05-17T22:49:00.003+02:00